Resor och släktforskning

Skriv ut sidanStart > Sörmländsk Historia > Rånmordet i Navesta
Start > Sörmländsk Historia > Rånmordet i Navesta

 

Det är på 1870-talet.

Gustaf Adolf Eriksson Hjert och Conrad Pettersson Lundkvist Tector är fångar på Långholmen, där de lär känna varandra.
Båda har en lång brottslig bana bakom sig.

Hjert friges först. Inför frigivningen lovar han Tector att skriva till dennes bror i Amerika.
Skriv att jag kommer, säger Tector.
Att vi kommer, invänder Hjert.
Nej, skriv inte det, säger Tector. Men det är det jag menar.

De har bestämt att efter Tectors frigivning genomföra ett stort rån som finansierar Amerika-resan.

Tector friges 16 juli 1874.
Innan han släpps, håller fängelsedirektören ett förmaningstal.
Tector har inte längre några medborgerliga rättigheter.
Men nu kan han gå som en fri man.

Tector har vandrat ett stycke från fängelset, när han plockas upp av Hjert i en hästdroska.
Hjert är elegant klädd och välförsedd med pengar.
De åker till stan och går på badhus. Tector ekiperas och rakas. Och de går på en bättre krog.

På natten besöker de ett glädjehus, där Tector återser Anna. Hon tar emot med öppna armar.

Hjerts och Tectors stora, vinstigvande rån ska riktas mot postdiligensen till Eskilstuna.
Nattetid passerar den genom en skog, och där ska de slå till, närmare bestämt vid en grind.
Diligensen måste stanna före passage.

Första försöket misslyckas.
Handfallna ser de diligensen stanna vid grinden och sedan åka vidare.
Nästa natt har de bättre handlingsberedskap.
När vagnen stannar, skjuter de två skott -- innan de upptäcker att det inte är diligensen de har överfallit.

De flyr genom skogen.
-90 riksdaler! säger Hjert. Tänk om de där djävlarna går och dör också.

Medan länsman förhör överingenjör Upmark, som skadats vid överfallet, våldgästas en bonde av Hjert och Tector som är utsvultna.

Bonden anmäler det inträffade till länsman som samlar ett uppbåd män för att jaga förövarna.
Två landsstrykare infångas.
Men det är fel personer, upplyser bonden vid den följande konfrontationen.

Hjert och Tector gör inbrott på en herrgård en sen kväll.
Där pågår en större fest. De stjäl också häst och vagn, när det är dags att försvinna.

Hjert vet var de ska övernatta, ett ställe som är absolut polissäkert.
De kommer till ett ensligt beläget torp befolkat av några vildvuxna män.
Där får de veta vad som står i tidningen.
Både Upmark och hans kusk är döda, och det har utfästs en belöning på 1 000 riksdaler till den som sätter fast banemännen

 

Det fanns 50 000 i postvagnen den där kvällen, säger en av männen.

Framåt morgon kommer polisen till torpet.
Hjert och Tector vaknar i en lada och lyckas fly in i skogen, men bytet från inbrottet tvingas de lämna kvar.
Nu letar de inte efter ett par luffare, säger Hjert. Nu letar de efter Hjert och Tector.

Under den vidare flykten berättar de för varandra om sina tidigare liv.
De kommer på att de kanske kan åka till Gotland.
Där har Tector levt en del av sina dagar. Där kanske folk inte vet att han är efterlyst.
Men där finns förstås många som känner till honom.

De tar ångbåt till Gotland och genomför sedan en stöldturné.
Snart känner de dock att marken börjar bränna under fötterna, och de lastar en båt för att segla med bytet till Stockholm.

På väg mot Stockholm ser de en tullbåt närma sig.
I skräck över att bli gripna lämpar de bytet över bord. Men tullbåten bara passerar, när det sista kollit har hamnat i vattnet.

I Stockholm säljer de lite silver till en motvillig pantlånare.
Ni är efterlysta, säger denne och ger dem 300.

Det räcker till biljetten, säger Tector.
Det är för lite, säger Hjert.
Det får räcka, säger Tector.

Pantlånaren har kallat på polis.
Hjert och Tector flyr över hustaken. De söker sig till glädjehuset, men där finns inte Anna kvar.
Tector snyftar av saknad.

Hjert och Tector är på Stockholm Södra. Hjert köper biljetter, två enkla till Göteborg i tredje klass.
Under väntetiden anländer polisen.
Både Hjert och Tector gör desperata flyktförsök, men de är snart infångade.

Hjert och Tector döms att mista livet var för sig.

Båda ska halshuggas.

Tector avrättas i Stenkumla Backe på Gotland.
Bödeln är fumlig.
Det behövs flera yxhugg, innan Tector är död.

Hjert avrättas i Lidamon i Södermanland.
Han dör efter ett välriktat bödelshugg.

******************************************************

Hjerts avrättning 1876

Tingshusbyggnadsskyldiges arkiv tror man endast innehåller handlingar om tingshusbyggnader men även där kan man hitta spännande handlingar.
I tingshusbyggnadsskyldiges i Villåttinge härads arkiv finns en handling som beskriver den sista offentliga avrättningen i Sverige.

Brevet som visas är skrivet av häradshövding Sture Svensson i Katrineholm 1954 och beskriver ett fotografi som är taget vid avrättningen av Gustaf Adolf Eriksson Hjert den 18 maj 1876 på Villåttinge gamla avrättningsplats på Lida malm, Malmköping.
Fotot, som ägdes av tingsvaktmästare Petterzon, skänker häradshövdingen till Statens kriminaltekniska anstalt tillsammans med beskrivningen av avrättningen och annan information han hade om avrättningen och om mördaren Hjert.

Historien om avrättningen av Hjert och hans kumpan Conrad Tector finns noggrant beskriven i en mängd böcker och artiklar (med fotografiet) så här följer endast en kort beskrivning av bakgrunden till denna händelse.

Natten till den 1 september 1874 klockan 12 på natten mördades civilingenjören Herman Upmark (anställd vid järnvägen) från Västerhaninge och körkarlen August Larsson från Eskilstuna.

Morden ägde rum på landsvägen mellan Malmköping och Eskilstuna.
Mördarna var Gustaf Adolf Eriksson Hjert och Conrad Tector som tänkte råna en postdiligens men av misstag dödade Upmark och Larsson som kom körande i en vagn strax före postdiligensen.
Mördarna infångades efter några månader och satt fängslade på länsfängelset i Nyköping där de ställdes inför rätta inför Villåttinge häradsrätt.
Efter att ha blivit rannsakade för en mängd andra brott vid flera andra rätter dömdes båda till döden och skulle avrättas samtidigt men på olika platser.
Tector avrättades på Gotland, där de båda hade begått brott efter morden.

Avrättningen av Hjert på Lida malm, bara några kilometer från mordplatsen, är förevigad av detta fotografi.
Den ursprungliga fotografen var någon från Malmköping som påpassligt hållit sig framme.

Mitt på bilden ser man bödeln och till höger om honom prästen, som tycks läsa en bön.
Det avhuggna huvudet ligger till vänster på schavotten.

I bakgrunden ses några av de 150 bönder som hade kommenderats ut av Konungens Befallningshavande för att stå ”spetsgård” med störar i händerna.
Detta var den sista offentliga avrättningen i Sverige.

Hjert begrovs på Lilla Malma kyrkogård, d v s i Malmköping, dock utanför kyrkogårdsmuren.
Enligt uppgifter som häradshövdingen hade fått från en av sina äldsta nämndemän i Malmköping så hade kyrkogården utvidgats så att graven sedermera kom att ligga inom vigd jord.
Enligt samme nämndeman skulle Hjerts gamla mor varje sommar under en lång tid ha gått den långa vägen från Högsby till Malmköping för att där smycka sonens grav med blommor.

sture_svenssons_brev_sid_1_2.jpg

 

brev_sid_2_2.jpg