Resor och släktforskning

 Olson och Hanson bodde på soptippen
– svenskarna sågs som korkade och smutsiga i USA

Smutsiga, illaluktande och obegåvade.
Det var några av fördomarna mot de nyanlända svenskarna i USA.
Ett tusental av dem levde i ett ökänt slumområde i Saint Paul
– en dalgång som än i dag går under namnet Swede Hollow.


MINNEAPOLIS/SAINT PAUL.

Signaturen ”Grundy”, reporter på tidningen St. Paul Daily Globe, har gett sig ut till vad han beskriver som en mycket märklig plats i sin egen hemstad.

En enklav avskild från vad han kallar ”det riktiga St. Paul”.

Det är en plats som få utöver de närmare 600 personer som bor här vet särskilt mycket om.

Reportern tar sig nedför den rangliga trappan. Det främmande språk han hör talas runtomkring sig är svenska.

Han konstaterar att detta måste vara en inblick i hur det ser ut i det primitiva landet Sverige.

bild1.jpg
Swede Hollow fotograferat 1910.
I bakgrunden syns den riktiga staden Saint Paul.
Invånarna där brukade kasta sin sopor i Swede Hollow.
 Foto: WIKIMEDIA COMMONS

 

Han känner sig uttittad av de kvinnor och barn som är hemma. Beskriver de små träskjulen med pappgardiner i fönstren som väderpinade och ”av allra enklaste sort”.
Gör sig lustig över en äldre mans kraftiga brytning när denne frågar om ”Grundy” kommit hit för att skaffa bostad.

”Hela familjer, ofta med inneboende emigranter som precis anlänt till USA, trängs på några få tiotal kvadratmeter.”

Den lokale sheriffen Waggoner, som äger större delen av marken, tar en dollar och femtio cent i månadshyra.

Det är mars 1886. Området som kommit att kallas Swede Hollow består av en kilometerlång, och ett par hundra meter bred, dalgång 25 meter nedanför stadens gator.

 

bild2.jpg

I denna kåkstad finns inga gator. Inget rinnande vatten. Tvätt, sop- och avfallshantering sker i den bäck som också utgör källa för dricksvatten.

Vid sekelskiftet kommer invånarantalet ha vuxit till omkring 1 000 personer. Hela familjer, ofta med inneboende emigranter som precis anlänt till USA, trängs på några få tiotal kvadratmeter.

Risken för sjukdomar som difteri, kolera och kikhosta är stor. Framför allt för små barn. Barnadödligheten är med all sannolikhet större än i den övriga staden.

Bland dem som kallar dalen sitt hem finns Eric Marelius och hans fru Mathilda.


”Johanna sa alltid att den sämsta måltiden i USA var bättre än den bästa måltiden i Sverige. Det säger en del om hur det var innan.”

 

Samma år anländer också Johanna Olson till Minnesota. Föräldrarna flyttar till en bondgård medan Johanna bosätter sig i Swede Hollow där hon blir inneboende och tar jobb som sömmerska. Allt som blir över av lönen skickar hon hem till Skåne till dess att fästmannen Ole Svensson har råd att göra samma resa.

Två år senare återförenas de när Ole lyckas smita i väg till Köpenhamn och hinna med ett fartyg precis innan det är dags för militärtjänsten.
När han kommer fram gifter de sig och blir paret Swanson 1889 efter att Oles efternamn skrivits om vid inresan till USA.

128 år har gått sedan Karna Andersons farfars far kom till Saint Paul. Vi har stämt träff med henne på samma plats där hennes anfader bosatte sig.

Bland de tusentals svenskättade amerikaner som i dag har sina rötter i Swede Hollow är hon en av få som känner till sin familjehistoria.

”Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit hör till det mest lästa och prisade i den svenska litteraturen.”

– När man tittar ut över detta är det svårt att föreställa sig de skjul som stått här. Det ser verkligen inte ut som en plats där man kan bygga ett hus, säger hon.

– Johanna sa alltid att den sämsta måltiden i USA var bättre än den bästa måltiden i Sverige. Det säger en del om hur det var innan. Det här var nog inte särskilt annorlunda än vad de kom ifrån men här fanns i alla fall möjligheten att ta sig vidare.

bild3.jpg

Kristina och Karl-Oskar står statyer i Lindstrom, Minnesota.

Vilhelm Mobergs Utvandrarsvit hör till det mest lästa och prisade i den svenska litteraturen. Romanernas avtryck är så stort att den för många också kommit att bli den definitiva berättelsen om den svenska utvandringen. Huvudpersonerna Karl-Oskar och Kristina har blivit sinnebilden av de svenska utvandrarna: Rakryggade jordbrukarfamiljer som tack vare hårt arbete och företagsamhet togs emot med öppna armar i det nya hemlandet.

”Men majoriteten av de svenska invandrarna kom ju till städerna: Chicago, New York, Minneapolis/Saint Paul, Boston, Seattle.
De var en del av det framväxande, urbaniserade USA.”

När historieintresserade svenskar och svenskamerikaner kommer till Minnesota åker de flesta sex mil norr om tvillingstäderna Minneapolis/Saint Paul, till trakten kring staden Lindstrom där såväl Karl-Oskar och Kristina som Vilhelm Moberg själva står statyer. Minnesmärken över en del av de svenska emigranterna. Men långt ifrån hela berättelsen.
I sin avhandling ”Mobergland” från 2008 driver Jens Liljestrand, numera biträdande kulturchef på Expressen, tesen att böckerna i själva verket säger mer om det 1940- och 50-tal de skrevs under än om de svenska utvandrarnas historia.

”Tittar man på hur Utvandrarserien togs emot i USA så ses den där som en berättelse om pionjärer där nationaliteten inte spelar någon roll.”

Dag Blanck, professor och föreståndare för Svenska institutet för Nordamerikastudier vid Uppsala universitet, håller med:

– Moberg avhandlar städerna snabbt i sina böcker. Han ska ha ut sina romankaraktärer på prärien. Men majoriteten av de svenska invandrarna kom ju till städerna: Chicago, New York, Minneapolis/Saint Paul, Boston, Seattle. De var en del av det framväxande, urbaniserade USA. Swede Hollow är en viktig påminnelse om detta, som talar om hur människor levde under väldigt svåra omständigheter. I fattigdom och i en industriell miljö, säger Dag Blanck.

– För Moberg handlade det där väldigt mycket om att projicera en bild av en svensk landsbygd, som höll på att försvinna, på utvandringen till Minnesota. Han ville skapa en bild av den starka, svenska bygden. Böckerna har också fått olika betydelse på olika platser. I Sverige handlar den om våra landsmän i väster. Den knyter an till Karl-Oskar som svensk. Tittar man på hur Utvandrarserien togs emot i USA så ses den där som en berättelse om pionjärer där nationaliteten inte spelar någon roll.

 

De flesta av svenskarna som bosätter sig i Swede Hollow tycks alla drömma om samma sak:
Ett liv ”up on the street”, upp till någon av gatorna ovanför.

bild4.jpg

Att få stanna där när det är dags att gå hem från skolan eller jobbet i stället för att behöva ta den besvärliga vägen ned i den eländiga dalgången.

”Det är en av sakerna jag önskar att jag visste mer om. Hur livet här var från ett kvinnligt perspektiv.”

Sluttningarna som omger invånarna i Swede Hollow används också som spontan sopstation av många av de boende runtomkring.

– Ole och Johannas äldsta barn Hilma pratade ofta om hur hon skämdes när hon kom upp från dalen. Hon klättrade till toppen och såg sig alltid om för att ingen skulle se henne när hon skulle till skolan eller jobbet, säger Karna Anderson.

– Att göra det varje dag. Hur påverkar det ett barn eller en osäker ung kvinna? inflikar hennes make Phil Anderson.

– Det är en av sakerna jag önskar att jag visste mer om. Hur livet här var från ett kvinnligt perspektiv. Att sakna rinnande vatten, att behöva använda utedass. Hur var det att uppfostra en familj under dessa omständigheter? frågar sig Karna Anderson.

                                                        ””Dumb Swedes” blir ett öknamn i USA.”

För de flesta finns en tydlig väg in i det amerikanska samhället. Barnen i Swede Hollow går i skola, får engelska som förstaspråk, och det finns gott om jobb. Men det är de farligaste och mest slitsamma yrkena som erbjuds till de svenska männen. Vid det stora bryggeri som tornar upp sig ovanför dalen är det exempelvis uteslutande tyskar som får jobb.
Många svenskar tar jobb vid järnvägen – Great Northern är en av de största arbetsgivarna.

bild5.jpg
Där Swede Hollow låg är det nu en park.

Här får också Ole Swanson anställning.

Eric Marelius tar jobb som målare, ett yrke som funnits i släkten. Han när en konstnärlig ådra, tecknar och snidar i trä. Tar sig gärna ett glas. Kanske i Swede Hollows saloon som en äldre kvinna driver i sitt hem.

***

Under 1880- och 1890-talet är svenskarna den nyanlända invandrargruppen på många platser i USA.

Av sin omgivning anklagas svenskarna också för att lukta illa. En odör som påstås påminna om strömming.”

Det medför misstänksamhet. Och fördomar.

”Dumb Swedes” blir ett öknamn i USA. Den amerikanske historikern Rudolph Vecoli konstaterar att svenskar till en början inte betraktas som lika ”vita” som medborgare av brittiskt eller tyskt ursprung. En skogshuggare beklagar sig i ett brev hem till sina föräldrar över tillvaron ute i skogen då de bara var "15 vita män på 60 svenskar".

Av sin omgivning anklagas svenskarna också för att lukta illa. En odör som påstås påminna om strömming. Skogshuggaren skriver vidare i brevet hem att svenskarnas stank är av sådan art att den måste ha gått i arv.

I revyer är figuren John Johnsson ett stående inslag när man ska driva med svenskar. Han är dum, ramlar och slår sig, dricker för mycket och pratar med konstig brytning.
I Minneapolis/Saint Paul, där skandinaverna utgör en stor del av befolkningen, blir de sannolikt snabbare accepterade än på andra håll. Men det dröjer många år innan vikingasymboler och svenska högtider får positiv laddning i Minnesota och övriga USA.

”Man kan säga att det alltid är ledigt i klassen längst ned och är du fattig, outbildad och nyanländ så hamnar du där”

– Svenskar blev diskriminerade och det är viktigt att förstå. Men det berodde inte så mycket på att de var svenskar som att de var fattiga. Man skulle till och med kunna säga att faktumet att de var nordeuropéer och protestanter skyndade på att bli inbjudna till etablissemanget. Irländarna kom till exempel att sitta väldigt hårt åt väldigt länge i USA. De var också fattiga, och dessutom katoliker under en tid när religionen spelade en väldigt stor roll, säger Dag Blanck.

Det är just irländare och italienare som i allt snabbare takt börjar flytta in bland svenskarna i
Swede Hollow när 1800-tal blir 1900-tal.

I samma veva blir svenska arbetare och hembiträden allt mer populära att anställa.

– Man kan säga att det alltid är ledigt i klassen längst ned och är du fattig, outbildad och nyanländ så hamnar du där, säger författaren Ola Larsmo.

Den 8 september utkommer hans roman ”Swede Hollow” på Albert Bonniers förlag, där Larsmo skildrar livet i Swede Hollow för en grupp nyanlända svenskar.
-------------

På verandan till ett hus i nordöstra Saint Paul sitter Joe Sanchelli.

Han är 94 år gammal men minnen och blick är skarpa när han tänker tillbaka på sin barndom i Swede Hollow på 1920- och 30-talet. Han börjar räkna upp de svenska grannarna på sina fingrar.

– Hans och Dorothy Hanson, George Knutson, Iversons. Vilka var det mer? Du hade Johnsons. Pete Nelson… och ”Eremiten”, jag kallade honom så. Han var också svensk. Hans riktiga namn hörde jag aldrig, men han sov alltid på övervåningen med laddat vapen till en natt då hans hus började brinna och han blev fast i lågorna.

Även om Joe Sanchelli växer upp under depressionsåren, 20 år efter att den svenska befolkningen var som störst, är livet i dalgången i många avseenden oförändrat.

För barnen är Swede Hollow en naturnära idyll med möjlighet till lek i grottor och tunnlar. De växer upp bland hundar, grisar, duvor och kaniner där samtliga djur utom det förstnämnda i sinom tid blir middagsmat. När kaninerna, som varit Joes husdjur, tillagas äter han bara pastan och såsen.

”När det var som kallast på vintern hade vattnet i tvättfatet frusit till is på morgonen.”

På de små tomterna odlas grönsaker och druvor, som italienarna trampar barfota och gör till vin.

Levnadsstandarden är vid det här laget något bättre – men fortfarande primitiv.

– Svenskarna byggde ganska bra hus redan från start som sedan fortsatte förbättras och byggas ut, säger den lokale historikern Steve Trimble.

Familjen Sancheli köper sitt hus för 20 dollar. En snabb affär. Det är förbudstid i USA. Alkohol är olagligt. Ägaren har bråttom att lämna stan.

– Han, hur ska jag säga… hamnade i trubbel med en grupp som kontrollerade sprithandeln i trakten.

Köket delas upp i tre sektioner. Två av dem blir sovutrymmen för syskonen Sanchelli. Joe delar det ena med sina två bröder.

– Väggarna var öppna nedtill så att värmen från kaminen skulle nå fram. När det var som kallast på vintern hade vattnet i tvättfatet frusit till is på morgonen.

En järnväg går genom dalen och ibland kastar arbetarna på godstågen ned kol till de som bor där att elda med. En skänk från ovan.

Joe Sanchelli minns sin barndom med värme och glädje. Han bär stolt en T-shirt med ”Swede Hollow”-tryck. Men för de vuxna är upplevelsen annorlunda än barnens.

– Särskilt kvinnorna hade det tufft. Männen jobbade åtta timmar och kunde komma hem och sova middag. Kvinnorna jobbade hela tiden. Om de inte tvättade så lappade de kläder eller lagade mat. Min mamma gick upp klockan fyra varje morgon och gick inte och lade sig förrän vid midnatt. Händerna var röda av lut efter att hon tvättat.

”En stor skillnad var att de inte hade några problem att komma in. De drunknade inte på Atlanten som flyktingar gör på Medelhavet i dag.”

Inte heller barnen undkommer alltid känslan av att vara annorlunda.

– Vissa av dem skrek åt oss hur dumma vi var när de kom ner till bäcken för att hämta vatten.

Och när Joe Sanchellis egen kusin lämnar dalen börjar även dennes familj slänga sina sopor där deras släktingar fortfarande bor kvar.